LinusNathaniel

Tänk så lätt de är att tro att andra är mer konsekventa än vad du själv är!
Gick hem med ont i ryggen på pga den tunga kursboken, och rättade på ryggen, började då funder på om den som såg mig trodde jag hade bra hållning (alltså en "egenskap" hos mig) eller att jag hade tung väska (yttre omständighet).
Jag hade nog trott att den jag såg hade bra hållning.

Jag kom att tänka på när jag gick i skolan, antingen var det i slutet av högstadiet eller i början av gymnasiet (antagligen i början av gymnmasiet eftersom tant grön började i vansbro i 9:an), och tant grön blev ihop med vincent (kan vi kalla honom, länge leve vincentismen!) helt plötsligt hade hon inte tid att umgås längre, vilket inte var så konstigt iof med tanke på att hon hade pojkvän. Många gånger kom de ursäkter om att vincent inte ville de och det, och jag tog tillslut illa vid mig och vi hade ett ganska saftigt gräl.
Senare kom de fram till att vincent hade ganska hett temperament och inte gillade när grön umgicks med andra, men just då kändes det mer som att de var en personlig egenskap (hon ville inte umgås) snarare än yttre omständighet (pojkvän ville inte att flickvän skulle vara med andra, eller ha dessa personer hemma hos dem).

Tycker de här är en intressant egenskap hos människor.