Stum.

Har inga ord, en barndomskamrat dog natten till söndagen.

http://www.dalademokraten.se/Nyheter/Dalarna/Algkrock-kravde-ett-liv/

konstigt hur de kändes i hela kroppen, har inte kännt någon som dött förrut, förrutom farmor och mormors mor. Men då var de väntat.
Skulle kännas hycklande att säga att jag träffat henne eller umgåtts med henne det senaste året, hennes syster  var en vän till mig upp till årskurs 6, hon var inte ens en bra vän, men hon var en oerhört stor del av mitt liv, min enda vän tills jag kom upp i högstadiet.
Men jag känner ändå sorg i mitt hjärta, vad tragiskt.

När jag fick veta om händelsen visste jag inte vilken av systrarna de var, och jag tänkte bara de inte är hon som har en 4 årig liten son, och de var inte hon, de känndes  konstigt. Varför tänker man så?
Jag lider med deras mor, tänk dig att få uppleva att ditt barn dör! föräldrar ska inte leva längre än sina barn, så är de bara!



Kommentarer
Postat av: Stephanie

RIP! <3

Aldrig kul när det händer sånna här

saker helt oväntat! :(

Livet är inte rättvist många olika sätt...



Bamsekram gumman <3

2008-06-23 @ 13:31:47
URL: http://steffanys.blogg.se/
Postat av: Sofie

Usch, hade vi åkt tidigare till Nås hade det kunnat varit vi. Vi kom alldeles efter den tredje ambulansen.

Livet är bra orättvist, RIP Carro!

Kramar

2008-06-23 @ 13:38:23
URL: http://oosofieoo.blogspot.com
Postat av: Syster Yster.

Det riktigt högg till i kroppen när jag fick veta det, blev att tänka på när vi var små och lekte du och Jenny, jag och Carro, röda vita rosen eller vad det hette... om man känner så här när en person man inte umgåtts med senaste åren, hur ska det då kännas när en riktigt nära person dör.. Ska tända ett ljus för henne ikväll! R.I.P

2008-06-23 @ 22:01:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0