Körslaget

Sitter och tittar på körslaget och minns hur kul jag och sofie hade när vi skulle på hellowen och de var inställt.
besvikelsen när konserten var inställd, och sen hur vi hittade massa folk. letade förbrilt efter ett laserdome.
först på ett ställe och därefter vid rådhuset, där de faktiskt fanns ett, som stängde lägligt nog när vi kom dit ^^.
sen satte vi oss på macdonalds, gick sedan ut för att köpa cigg och ser världens mysigaste hårdrockspub, pub ancor, jag och sofie bara kollade på varandra och sprang tillbaka til gänget och försökte få med den, den enda som ville följa var han som inte fyllt 18 så han blev utkastad efter en liten stund.
Efter ett tag så frågar sofie mig om en karl som precis kommit in inte är magnus rosén (medlem i hammerfall). jag ba, näää sluta skoja nu, han ser ut som conny...... men tror ni inte att de var magnus :P (sofies världens vackraste man, iaf fram till då).  Senare står jag vid baren, vänder mig om, kollar, tittat bort och kollar igen, säger till joacim "Du ser väldigt bekannt ut" (kan ju inte säga att han såg ut som sångaren i hammerfall i fall det inte var honom)precis då säger någon annan att de är sångaren i hammerfall. de slutar med att jag och sofie festare med joacim och stefan resten av natten. Jag dricker öl med joacim och vi följer dem till deras hotell när puben stängde i väntan på morgonbussarna, där fick jag en lite blomma målad på mig (så kul kan man ha med en spritpenna).  och vi låg allihopa på sängen, inklusive sofies kompis som möte upp oss vid ancor, pratade länge. Fick erbjudande att sova kvar men de bangade jag.
gud vad vi dröp av ungdom, de måste varit de som facinerade karlarna så mycket, saknar den otroliga känslan.

 låt oss hoppas vi får vara lika unga många gånger till!!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0